Sentimental.

Jag är fruktansvärt sentimental. För jag tror nog att det är det ordet som passar bäst in.

Jag grät kvällen innan jag fyllde 13, för att ”jag aldrig mera skulle vara ett barn” och jag tänker tankar som: ”Det här är sista gången jag sover på det här stället på en måndag”, jag såg inte fram emot att fylla 18 för att ”aldrig mera omyndig” Ja, aldrig mer och sista gången är ord som ofta ekar i min skalle. Det finns säkert någon diagnos för detta, men jag väljer att kalla det sentimental.

Just nu är jag fruktansvärt sentimental, och det förstör lite för mig. Jag borde se fram emot det så mycket att jag nästan skulle spricka, men istället tar sentimentaliteten över och jag tänker tankar som, det här är sista gången jag duschar innan, det här är sista gången jag ser på film innan, det här är sista gången jag äter frukost innan, inklusive – det här är sista gången jag äter frukost på en söndag innan… såklart.

Och vad är då det här innan? Jo, jag blir nämligen sambo idag. Ett litet steg för mänskligheten, men en av de största stegen jag har tagit i hela mitt liv.

Igår kväll var sista kvällen ensam i lägenheten. Och hur nyttjade jag den? Jo, jag visste inte vad jag skulle ta mig till, så det slutade med att jag satt och spelade candy crush hela kvällen! Sista middagen ensam i lägenheten, sista natten ensam i lägenheten. Och jag känner mig rålös, nervös, livrädd.

Jag är van att vara ensam. Förutom att jag flyttade hemifrån för länge sen, och har bott själv sen dess, så är jag ensambarn. Innan jag flyttade hemifrån så bodde jag alltså själv tillsammans med mina föräldrar i ett alldeles för stort hus. Jag har aldrig gjort detta förut, Jag har aldrig delat mitt liv med någon på det sättet förut. Och det gör mig livrädd. Hur kommer jag vara? Kommer jag bli en ren bitch? Eller kommer jag lunka på som vanligt utan att märka någon större skillnad? Det återstår att se.

Och tror inte att jag inte ser fram emot det! För personen som jag tycker mest om ska jag nu få ha bredvid mig hela tiden, och dela allt med. Allt från tisdagens makaroner till helgmiddagar, allt från kärlek till tårar. Frustration och glädje. No matter what, så kommer han ändå att sova bredvid mig om nätterna. Skål för den säger jag, och ha en underbar långhelg!

Kram Ella

Ja, nu när alla har tröttnat – ska vi prata om guldtuben!

Jag har tänkt att jag ska berätta om guldtuben här, men det har liksom inte blivit av!

Så vill du läsa om guldtuben från mitt perspektiv så fortsätt läsa, annars, gör något annat! 🙂

Den 2 maj 2015

Dagen börjar med att jag vaknar upp till en fis-tävling, pojkvännen min, samt 2 av hans vänner (totalt 3 killar, alla 23+) ligger alltså och tävlar i.. ja ni fattar!

Vi äter frukost, jag sminkar mig och sen beger vi oss till färjan som ska ta oss över till Gröna Lund där SplayDay äger rum. Tyvärr så regnar det och är rätt ruskigt, så vi njuter inte direkt.

Väl framme på grönan väntar en hel drös av härliga youtubers, och trotts kylan så blir man ändå alldeles varm av glädjen hos alla dessa människor! UNDERBART!

Vi samlas vid lilla scenen (under tak – tack och lov) och pratar lite och sen från kl. 10.00 har vi grönan för oss själva i en hel timme!

image

Kl. 11.00 så öppnar grönan för allmänheten, och jag trodde aldrig att det var någon som skulle känna igen mig, men det blev faktiskt några bilder! KUL!

image (3)

image (4)

Vi käkar langos och sen rör vi oss hemåt eftersom att regnet blir värre. Och man vill ju ha tid att göra sig snygg till den stundande galan.

Vi trängs i min lilla etta, och eftersom att jag ska vara på plats 1,5h innan killarna så får jag förtur – tack gode gud för det! 🙂

Kl. 16.30 kommer taxin och hämtar upp mig och tar mig till China Teatern. Här väntar ett uppdrag som jag verkligen var supertaggad på, jag skulle nämligen få göra alla intervjuer på röda mattan! Så himla roligt!

Dessa timmar kan jag nog räkna till några av de absolut roligaste timmarna i mitt liv! Det fanns skrikande fans, nervösa men taggade stjärnor, röda mattor, fotografer och allt vad en grym gala ska innehålla. Och självklart, mig med en kameraman och en mikrofon! Borde också vara standard på alla galor tycker jag, eller vad säger ni? 🙂

image (6)
image (2)

image (5)

När klockan började närma sig sju och alla hade anlänt och jag befann mig någonstans högt bland molen så var det dags att bege sin in på teatern för att njuta av en fantastisk gala.

image (1)

Efter galan så tog sig jag, pojkvännen, en av mina bästa vänner samt två av hans vänner oss vidare till efterfesten. Vi var rätt slut efter denna händelserika dag och lämnade runt ett på natten, nöjda och glada!

Tack för allt! Tack alla som var där, både på grönan och på galan! Tack alla som röstat på sminkduellen (jag gissar på en 3eplats) och tack alla som prenumererar på min kanal, det är tack vare er som jag får vara med om detta! TACK!

Kram Ella

(kommentera genom att klicka på rubriken)

Jo men visst..

Jo men det här med blogg.. det går ju himla bra det tycker jag!

Eller inte.

Jag var så stolt över mig själv, för så länge som jag faktiskt lyckades blogga flera gånger i veckan, det har jag aldrig lyckats med tidigare! Och tro mig, jag har försökt förr.

Detta är nog den 5e bloggen jag har sen bloggar slog igenom, och jag kommer ju på mig själv varje gång att jag inte kan hålla det tempot som jag önskar. Att det kommer en dag då jag öppnar bloggen och inser att det var en månad sen jag skrev sist.. sorry för det asså. Finns det någon kvar här ens?

Jag tror att anledningen till att youtube passar mig så himla bra är för att det är svart på vitt. Man ser exakt hur många som har kollat på vilket klipp, man ser vart personerna kommer ifrån, vilken ålder det är och det lämnas en hel del kommentarer på allt. Och det där med prenumeranter, det är ju fantastiskt! Att jag, när jag lägger upp ett klipp, vet exakt hur många människor som kommer få en liten symbol bredvid mitt namn på sin youtubesida. Det är fantastiskt!

Men jag ska ge det en chans till, jag lovar! För ni har bett om en blogg, ni vill läsa mer om mitt liv och vem jag är – och det skulle betyda sååå mycket för mig om ni ville lämna en kommentar lite då och då, det ger mig glöd att starta en eld – och eld är bra i det här sammanhanget!

KÄRLEK PÅ ER ALLA – KRAM ELLA
bild från taxin

Baksidan med att jobba med media!

Tjenare Bloggen, jag tänkte börja med att meddela en sak, är det så att man vill lämna en kommentar på något av mina inlägg, ja då klickar man bara på rubriken och sen är det fritt fram att dela med sig av vad man känner/tycker! Så, nu vet ni det! 🙂

Så, nu till det jag tänkte skriva om idag!

Mediabranschen, som så många unga drömmer om att jobba inom att man i stort sätt alltid är utbytbar. Detta resulterar i att man sliter och jobbar så mkt att man kanske går sönder, men det gör inget, för man kan lätt bytas ut (Gör inte det, det är onödigt)! Men detta är inte delen som jag tänkte fokusera på idag, nej, för att slita är ett avtal man skriver på sekunden man sätter sin fot i branschen, det ingår liksom!

Men,

Jag sitter på så mkt information om saker och ting, roliga saker som är på gång, saker som hänt mellan människor mm. men vad är det för vits att veta massa saker när man inte kan/får dela med sig? Jag menar verkligen inte att jag vill dela med mig, men det man vet spelar liksom ingen roll, det tappar sitt värde! Det är också därför jag inte bloggat på några dagar, det händer så mkt, men inget jag kan dela med mig av!

Att jobba med detta för också med sig en sorts utanförskap, man jobbar alltid för att andra ska få synas, för att andra ska bra kritik i media och för att andra ska lyckas, och misstolka mig inte nu, jag kanske låter bitter, men det är jag inte! Jag har valt att jobba med detta!

Jag vill bara att alla ungdomar där ute som drömmer om en karriär i mediabranschen ska få veta vad det faktiskt handlar om! För det som man ser på tv och i sociala medier är inte verkligheten, man jobbar minst lika hårt här som i vilken annan bransch som helst! Och tror mig, du behöver vässa armbågarna och impregnera dig med skitavstötande medel för att fixa det! Det är ingen dans på rosor, men är man bara inställd på att det är såhär verkligheten ser ut så är allt möjligt, på så sätt är det en fantastisk bransch!

Och håll fast i dina vänner, för det är lätt att tappa kontakten! Är helt ärligt förvånad att jag har några kvar efter att ha sagt nej till allt de senaste åren, så tack för att ni finns!

Fina vänner

Fina Vänner

Ha nu en fortsatt bra dag, för det tänker jag ha!
Puss och Kram – Ella

Håll ut!

Jag måste bara säga en sak till alla er som någon gång hamnar i den situationen jag är i! (vilket typ 99,9% av alla gör)

Det handlar om det som jag skrev här om dagen, om att gå från ett företag då du kan ALLT, du har koll på arbetssättet och känner dig ”on top of the world” till att komma till ett ställe där du helt enkelt inte fattar ett dugg!

Jag vill att du ska vara beredd på detta, för när man gör sin första dag på arbetsmarknaden någonsin så är man ursäktad när man inte förstår (främst i sitt eget huvud) och när man går hem från första dagen känns allt bara så himla coolt, men när du sedan går vidare i arbetslivet och har blivit anställd för din kompetens, så har du helt andra krav på dig!

Idag är första dagen som jag verkligen känner att jag förstår, jag har börjat fatta arbetssättet på just den här arbetsplatsen och jag ”hänger med i tugget” och då gör jag min 10e dag idag! Så snälla rara människor där ute, ställ inte för höga krav på er själva, för ibland behöver man bara lite tid för att förstå!

För att beskriva hur jag känner just nu, utan att egentligen ha åstadkommit någonting alls speciellt, så bifogar jag en bild från mina glansdagar inom tävlingsdans!

hur jag känner mig just nu!

Kärlek till er, för den underbara responsen jag fick på min senaste vlogg och för att ni följer mig!

KRAM ELLA

(för att kommentera, klicka på rubriken och skrolla ner)

Hur är det att gå från ett jobb till ett annat?

Jag hade helt ärligt inte en aning om hur mentalt påfrestande det skulle vara att gå från ett företag där jag har full koll på ALLT till ett annat där i stort sätt allt är nytt.

Det kom som en chock för mig!

Jag kommer ihåg min första dag på Splay, hur jag bokstavligt talat studsade hem, den 2a september 2013. Jag tror att jag hade förväntat mig något liknande i måndags.
Men så var det inte.

Känslan av att gå från allt till inget i kunskap, även fast du egentligen borde kunna allt är ungefär som att springa första gången efter ett långt uppehåll, du kommer ihåg exakt hur det kändes i kroppen när allt bara flöt på och det kändes nästan som att du flög fram. Men det är motvind och du blir fruktansvärt frustrerad, eftersom att bilden du hade av hur du presterar stämmer inte alls överens med resultatet, och istället för att springa som du brukar så snubblar du var 5e meter och skosnörena går upp varje gång, men du reser dig och fortsätter, för att du vet vad du kan, och sakta men säkert, kan jag säga nu efter 5 dagar, så får du upp farten! Även fast du inte har ens nosat på hälften av den formen du hade!

Men jag ska inte sticka under stolen med att jag verkligen tvivlade på mig själv påväg hem från jobbet i måndags, jag kände mig rätt kass och undrade många gånger vad f*n jag gett mig in på! Men redan nu känns det mycket bättre, för herregud vilken resa jag gett mig in på!

Vart kommer detta sluta egentligen?

Och igår så ”lanserade” jag min lilla blogg också! Och tänka sig vad bra det gick! På 15 minuter hade jag över 100 unika, och innan jag gick och la mig så nosade statistiken på 400!

Notis från mobilen

Den här lilla notisen dök upp på mobilen efter en liten stund! T.om wordpress tyckte att det var hötryck! HÄRLIGT!

Skriv gärna vad ni vill ha mer av, så kan jag anpassa min till just det ni vill läsa om helst!

KRAM ELLA