Hallå där mina trogna läsare!

Jag måste börja med att meddela att jag är inne i lite av en personlig kris just nu. (oroa dig inte, inget farligt)
Men detta resulterar iallafall i att jag ifrågasätter allt just nu. (eller ja, allt som har med mig att göra)
Det som utlöste krisen var väl i stort sätt att jag insåg att jag verkligen inte lever upp till samhällets bild av hur man ska vara när man är 20-21 år gammal.
Och hur ska man vara när man är 20-21 då? Jo:

– Man ska vilja festa, gå ut åtminstone varannan helg och träffa massa nya människor.
– Man ska vara singel och träffa nya hela tiden.
– Man ska definitivt inte ha lagt alla sina sparpengar på att köpa en lägenhet.
– Man ska inte ha fast 9-17 jobb sedan 1,5 år tillbaka.
– Man ska vara uppe hela nätterna och sova länge på dagarna.

Och hur ser mitt liv ut då? Jo:

– Jag känner inget behov av att festa eller träffa nya människor hela tiden.
– Jag har fast förhållande sen snart ett år tillbaka.
– Jag har lagt alla mina sparpengar på en lägenhet.
– Jag har fast jobb.
– Jag går och lägger mig klockan 22 även på helgen, och går i stort sätt aldrig upp efter 8-9 tiden.

Så, detta är min kris, och egentligen så ska jag ju vara stolt över mig själv, men jag kan inte låta bli att oroa mig för hur jag kommer känna mig om 20 år när jag sitter där mitt i 40-års krisen och ser tillbaka på mig själv, som betedde mig som 40 redan då!

För att det ska kännas lite bättre, så bjuder jag på en helt osminkad bild, där jag iallafall inte ser ut å vara en dag över 15!