Sentimental.
Jag är fruktansvärt sentimental. För jag tror nog att det är det ordet som passar bäst in.
Jag grät kvällen innan jag fyllde 13, för att ”jag aldrig mera skulle vara ett barn” och jag tänker tankar som: ”Det här är sista gången jag sover på det här stället på en måndag”, jag såg inte fram emot att fylla 18 för att ”aldrig mera omyndig” Ja, aldrig mer och sista gången är ord som ofta ekar i min skalle. Det finns säkert någon diagnos för detta, men jag väljer att kalla det sentimental.
Just nu är jag fruktansvärt sentimental, och det förstör lite för mig. Jag borde se fram emot det så mycket att jag nästan skulle spricka, men istället tar sentimentaliteten över och jag tänker tankar som, det här är sista gången jag duschar innan, det här är sista gången jag ser på film innan, det här är sista gången jag äter frukost innan, inklusive – det här är sista gången jag äter frukost på en söndag innan… såklart.
Och vad är då det här innan? Jo, jag blir nämligen sambo idag. Ett litet steg för mänskligheten, men en av de största stegen jag har tagit i hela mitt liv.
Igår kväll var sista kvällen ensam i lägenheten. Och hur nyttjade jag den? Jo, jag visste inte vad jag skulle ta mig till, så det slutade med att jag satt och spelade candy crush hela kvällen! Sista middagen ensam i lägenheten, sista natten ensam i lägenheten. Och jag känner mig rålös, nervös, livrädd.
Jag är van att vara ensam. Förutom att jag flyttade hemifrån för länge sen, och har bott själv sen dess, så är jag ensambarn. Innan jag flyttade hemifrån så bodde jag alltså själv tillsammans med mina föräldrar i ett alldeles för stort hus. Jag har aldrig gjort detta förut, Jag har aldrig delat mitt liv med någon på det sättet förut. Och det gör mig livrädd. Hur kommer jag vara? Kommer jag bli en ren bitch? Eller kommer jag lunka på som vanligt utan att märka någon större skillnad? Det återstår att se.
Och tror inte att jag inte ser fram emot det! För personen som jag tycker mest om ska jag nu få ha bredvid mig hela tiden, och dela allt med. Allt från tisdagens makaroner till helgmiddagar, allt från kärlek till tårar. Frustration och glädje. No matter what, så kommer han ändå att sova bredvid mig om nätterna. Skål för den säger jag, och ha en underbar långhelg!
Kram Ella



















